Skriva dikter, skriva sagor, skriva ett ord, skriva en bok.

Jag älskar att skriva, om det så är en liten dikt på tre rader eller en hemlig kärleksförklaring på tre sidor. Så länge jag kan minnas så har jag i panikartade stunder tagit till pennan. Såsom vissa tar till alkohol. Men jag lovar er, för vissa är en penna lika beroende. Jag har en speciell bok som är ämnad för fina texter. Där skriver jag ner det som annars bara gömmer sig i hjärteroten.

 

Så varför valde jag då inte estet-skrivare som min SYO föreslog? Ja varför, varför valde jag inte det jag älskar och är bra på (Min svenskalärare sa faktiskt i sexan att min historia om en sköldpappa borde publiceras som barnbok, jag har aldrig känt mig så hedrad och värdefull). Jag ångrar mig, jag vill inte gå frisör. Jag vill gå estet-skrivare. Men än är det inte för sent eller?

 

den här bilden är det mesta du får se ur min bok, ingen annan är jag har någonsin sett in i den. Men å andra sidan, hur många har sett mitt hjärta?