För att pennan aldrig sviker

Skriva dikter, skriva sagor, skriva ett ord, skriva en bok.
Jag älskar att skriva, om det så är en liten dikt på tre rader eller en hemlig kärleksförklaring på tre sidor. Så länge jag kan minnas så har jag i panikartade stunder tagit till pennan. Såsom vissa tar till alkohol. Men jag lovar er, för vissa är en penna lika beroende. Jag har en speciell bok som är ämnad för fina texter. Där skriver jag ner det som annars bara gömmer sig i hjärteroten.
 
Så varför valde jag då inte estet-skrivare som min SYO föreslog? Ja varför, varför valde jag inte det jag älskar och är bra på (Min svenskalärare sa faktiskt i sexan att min historia om en sköldpappa borde publiceras som barnbok, jag har aldrig känt mig så hedrad och värdefull). Jag ångrar mig, jag vill inte gå frisör. Jag vill gå estet-skrivare. Men än är det inte för sent eller?
 
den här bilden är det mesta du får se ur min bok, ingen annan är jag har någonsin sett in i den. Men å andra sidan, hur många har sett mitt hjärta?

Try to see the colors of our generation

Dricker nytt te och är jättejättelycklig över att det står ett par nya converse i hallen. Mindre lycklig över en hosta som inte vill ge sig. Nu ska jag rensa ut gamla saker i förrådet och sen ska jag laga lasagne till hela familjen.
Weekday vintage 40 riksdaler. Tror det kallas fynd?
 

Jag håller hårt och kryper tätt intill, som att hon skulle försvinna då.

Idag var jag på stan med Filippa. Med mig hem fick jag en alldeles fantastisk mintgrön klänningdröm. Fast allra helst hade jag velat plocka med mig hem hela topshops klänninglager. Har nog aldrig gapat av förtjusning som jag gjorde där inne. åh.

RSS 2.0